måndag 1 februari 2010

Köttbullar görs av gosedjur och de lider inte alls.

Den här bloggen är i första hand tänkt att vara en kreativ pysselblogg och inte ett luftningshål för politiska tankar eller en farstu för irritationer. Men nu kan jag inte hålla tyst. VK skriver om slakteriutställningen som skulle ha visats på Ålidhemsbibblan men som blev inställd av fotografen. VK skriver:

"Eftersom en del av bilderna visade inälvor samt blodiga sekvenser från styckningen av djuren uppstod en diskussion om hur lämplig utställningen är för barnen."


Ja, hur lämpligt är det egentligen? Frågan är väl snarare hur lämpligt det är att ljuga barn rakt upp i ansiktet och undanhålla information från dem. Jag tycker de ska veta. Känna till var köttbullar kommer ifrån. För det är faktiskt nån annan som har fått sätta livet till för att köttätarna ska få sin leverpastej eller kotlettrad. Det är inga fluffiga gosedjur som aldrig har andats, det är i allra högsta grad levande varelser som kan känna rädsla och smärta precis som vi.

Ett dödande kan aldrig vara vackert. Slakterier är ingen pastelldröm. Vet vad du äter. Låtsas inte som om köttet på din tallrik tillverkas i en maskin och inte har något med djur att göra. Och sluta hålla käften. Sluta låtsas som det regnar. Berätta i stället för dina barn var köttet kommer ifrån, att det har andats precis som vi. Man måste inte vara vegetarian. Men man har ingen rätt att ignorera fakta.

Hade vi levt 1910 istället för 2010 så hade barnen fått hjälpa till att slakta grisarna och ta rätt på alla kvarlevor. Men år 2010 stoppar vi huvudet i sanden och skyddar barnen från något som inte ens är farligt att känna till. Är det ansvarsfullt?

/Maria

2 kommentarer:

  1. Håller verkligen med. Det påminner om när underbaraclara skrev ett inlägg om kycklingslakt med tillhörande bilder, blev ett jäkla liv: "hur kan du visa såna bilder, så respektlöst". Jag menar, om man äter kött ska man väl också kunna stå för det, och det gör man då sannerligen inte genom att blunda för hur produktionen som ligger bakom köttbiten på tallriken har gått till.

    /Hanna

    SvaraRadera