Att flyttpacka är ett jäkla spektakel. Hundra miljarders gånger har jag tänkt fjutta eld på prylarna, ta katten under armen och helt sonika traska ut genom dörren för att aldrig vända åter. För att inte förlora förståndet (helt) lugnar jag mig själv genom att sjunga hittepå-låtar; allt för att hjärnan inte ska explodera. Och note to self: Skaffa stark och hjälpsam karl med aparmar.
Det är tur att man får fina pauser ibland. Som idag, när jag hängde med min lilla kompis Freja och våran gemensamma vän Kråkan på Bokcaféet (som har börjat med världens bästa soppluncher, gå för allt i världen dit!). Och skönt att få planera lite. När jag fyller trettio ska jag, Anja och Freddan + kid(s) bosätta oss i ett kollektiv ute på landet. Jag ska sträva mot det. Fyra år kvar, många små steg blir till en stor gård.Fortsatt packning ikväll, hittepå-låtarna kommer eka över Hooden. Min favorit just nu är en omgjord version av Guantanamera. Här är min egenhändigt komponerade text, och jag säger som Christina Aguilera: "If you can relate to this song and know the words, please sing along with me."
(Mel. Guantanamera)
Apa på torget
Det satt en apa på torget
Apa på torget
Det satt en apa på torget
Apa på toan
Det satt en apa på toan
Apa på toan
Det satt en apa på toan
Apa på tåget
Det satt en apa på tåget
Apa på tåget
Det satt en apa på tåget
Osv.
Osv.
Osv.
Det är för övrigt tur att jag är ung på 2000-talet och inte på 50-talet, för då hade jag varit en av de 700 stackarna som blev lobotomerade på Umedalen. Herregud vad lite tålamod man hade med folk då.
/Maria





Några bilder från årets julklappsproduktion som fortfarande håller på för fullt. Vis av tidigare års erfarenheter (typ frenetiskt stickande natten innan julafton) förbereder jag mig för ett intensivt arbete in i det sista. Hade dock varit roligare om jag hade hittat igen julstämningen, förstår inte vart den har tagit vägen. Jag som brukar älska julen och allt pysslande! Håller jag (ve och fasa) på att bli vuxen och tråkig?