Om man bortser från skitvädret var det på det stora hela en rolig och trevlig upplevelse (bra att vara tre stycken, då behövde man inte stå där ensam om någon ville gå iväg en sväng). Den som lyckades bäst med försäljningen var Maria; för undertecknad var det en förlustaffär av stora mått, tjänade blott 25 kr. (Måste passa på och rikta ett tack till bokmärkesköparen, jag var ju inte där när "underverket" skedde!)
Det är ändå lite konstigt för det var inte som att det saknades intresse för mina saker, speciellt inte när det gäller väskorna som många var och fingrade på. Och visst, många hade säkert inte tillräckligt med kontanter/var fattiga/tyckte det var dyrt/var snåla eller whatever, men ärligt talat: vad är det som krävs? Ska man ge bort grejerna eller? Nu framstår jag säkert som världens gnälligaste människa, och kommer med största sannolikhet aldrig att lyckas sälja något men jag kan verkligen inte låta bli. Efter att ha lagt ner en väldans massa tid, arbete och pengar (tro det eller ej, men material är sällan gratis!), sovit dåligt och stressat som en galning tiden innan marknaden, är det omöjligt att inte bli besviken.
Men skam den som ger sig, jag satsar stenhårt på nästa års julmarknad (om vi får vara med vill säga).
/Hanna (som har ett ombytligt humör och därför säkerligen snart är glad och positiv igen)
jo vissa förväntar sig nog att sakerna ska vara mer eller mindre gratis. det är tråkigt med tanke på all tid man lägger ner på varje sak man gör. men men...förhoppningsvis kanske det blir bättre i framtiden nu när handarbete har börjat få ett sånt uppsving. ja vi får väl se. men vi gör ett nytt försök på nästa julmarknad! det tycker jag! :)
SvaraRaderaför övrigt, tog ni 80kr för kuddfodral i lappteknik?!! herregud, d e ju rena rånet. från köparens sida. alldeles för billigt tycker i alla fall jag! jag hade tänkt å sy såna oxå och hade då tagit minst 200kr. men, fasen att jag inte hann förbi hos er, då hade jag köpt några, dom såg ju helt fantastiska ut! ;)
SvaraRaderaJa, jag hoppas verkligen att det blir bättre! Kuddfodralet är Marias, tror att det var lite dyrare på lördagen - hon sänkte priserna på sina grejer på söndagen. Det kanske var det jag borde ha gjort också, men ärligt talat tyckte jag att mina priser redan var tillräckligt låga. Vilken balansgång det är mellan att sätta priser som folk är beredda att betala och som samtidigt är så pass höga så att man faktiskt tjänar någonting på det man säljer!
SvaraRadera/Hanna
ja d e inte lätt det där med priser. det tar ett tag innan man hittat ett pris som passar både en själv och kunderna. men att tjäna särskilt mycket på det man säljer, det gör man ju inte, för kunderna vill oftaste inte betala för material OCH timpenning. det e ju rätt tragiskt. men det är ju så, lokalproducerat unikt handarbete vill folk inte betala för, men massproducerat shit importerat från andra sidan jorden, tillverkat av nån stackare med minimilön och usla arbetsförhållanden, det går finfint!...(haha näää jag är inte bitter! ;))
SvaraRaderaHanna: Äsch, skrev en kommentar som halkade iväg till nån annan del av cyberrymden...nåväl, skulle säga att jag förstår att du är besviken och opeppad, särskilt med tanke på hur mycket jobb du hade lagt ner och hur stressad du var innan. Tycker det var bra att du inte sänkte priserna (för de var i lägsta laget). Vi får fortsätta göra reklam för oss själva så kanske det blir lättare att sälja sen! Puss puss. <3
SvaraRaderaKattching: Jo jag tog underpriser! Blev så less på att inte sälja så jag sänkte priserna på söndagen. Tog väl knappt betalt för materialet på en del grejer...sjukt, men visste inte vad jag skulle göra. Sen är jag inte heller jättebäst på att sy, men om jag fortsätter att sy så mycket som jag gjort hittills kommer jag att kunna höja priserna om ett år.
/Maria