Så slår det mig plötsligt att jag inte minns varför jag började sälja saker. För det rotade sig inte hos mig, det rotade sig i min omgivning som projicerade det på mig. Inget ont i det, tvärtom! Men det är så lätt att tappa bort sig själv och glömma varför man gör det man gör. Inte göra det för görandets skull, som det lätt blir.
Alla välmenande ord; "Maria du borde ju sälja dina saker, du är ju jätteduktig!", sagda av människor som själva aldrig köpt något av mig. Sluta lyssna på rösterna, de vill väl men de leder fel. Kanske dags att gå back to basics, tillbaka till där det började och tillbaks till den där känslan av berusning som jag får när jag skapar. Låta den leda, och leda rätt. Varthän det bär av vet jag inte, men det är dags att lyssna inåt och inte på de människor som menar att jag borde lägga av helt eller de som hävdar att allt jag gör är säljbart. För båda har fel.
För min del blir det nog att återgå till konsten, det är där allt kommer ifrån. Kanske mer att inspirera andra istället för att kränga saker. Vi lever och vi ser.
/Maria
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mycket kloka ord, man ska lyssna till sig själv!
SvaraRaderakram /H
Vilken härlig diskussion kring marknadens varande och ve! So true, sister - bara för att folk säger att det man gör går att sälja, är det inte nödvändigtvis det som man bör göra. Precis som Roxette (höh?!) säger: "Listen to your heart".
SvaraRaderaGör inte som jag gjorde,alltså, ignorera det som jag själv ville göra (i den skissen ingick inte miniatyrfolket, sorry to say). På förra marknaden efterfrågade folk baby-vantar, nu fick dom det men ingen köpte dem.(Jag är inte bitter!)Det spelar ingen roll hur många personer som egentligen klappade vantarna i tron att de var söta små kattungar. Nu när jag tänker på det borde jag tagit ut en liten nätt avgift på två kronor för att få klappa dom.
Madonna is so right. We're living in a material world and I am a material girl