En besvikelse. Så kan den bäst beskrivas för min del. Och då menar jag inte enbart på grund av att jag var trött, hängig, utan energi och långt ifrån frisk, och egentligen borde ha varit hemma och kurerat min förkylning samt vilat mina trötta ben och onda fötter. Nej, det handlar istället om att jag fick åka hem med precis varenda sak som jag tog dit. Nu hade jag verkligen inte förväntat mig att allt skulle gå åt som smör i solsken, men jag hade åtminstone hoppats på ett lite större intresse för mina skapelser. Den enda som lyckades sälja något överhuvudtaget var Maria, vars fina knappringar lockade ett antal köpare - femtio kronor tycks för övrigt vara den magiska gränsen. Elisabets vantar väckte visserligen en hel del uppmärksamhet (och en sur kommentar: "så dyrt.." - gå hem och sticka egna vantar istället då!) men sålde inte alls.
Det är svårt att inte bli deppig och ledsen när jag tänker på all tid, pengar, arbete och engagemang som jag lagt ner på förberedelserna. Jag menar, för att hinna göra klart allt satt jag uppe halva natten mot söndagen för att sy igen nåldynorna och bottnarna på lapptäcksväskornas foder. För hand! Uppenbarligen kunde jag ha skitit i det.
Jag förstår att alla människor inte har råd (jag har själv knappt några pengar och såg fina saker på marknaden som jag skulle ha köpt om jag haft några); man kanske inte har något behov av det vi sålde och då är det självfallet onödigt att köpa något; det kanske inte passar ens stil och personlighet. Helt okej. Alla kan inte gilla eller vilja ha allt. Men allvarligt, jag tror inte att dessa anledningar är hela förklaringen. Istället gissar jag att den berömda snålheten har ett finger med i spelet. Nu generaliserar jag kanske men folk i allmänhet tycks sällan vara beredda att betala. Helst ska saker och ting vara billiga. Gärna gratis.
Jag är i alla fall stolt över det jag har gjort - mina nåldynor och lapptäcksväskor blev riktigt fina och jag är väldigt nöjd med de olika färg- och mönsterkombinationerna. Aldrig i livet att jag hade satt lägre priser, de är välgjorda och har tagit mycket tid att göra. (Även nåldynorna, det är faktiskt så att bara för att något är storleksmässigt litet innebär det inte att det per automatik har tagit kort tid och varit enkelt att göra.) I min värld är låga priser i ett sådant här sammanhang detsamma som att man undervärderar sitt arbete, och det tänker jag verkligen inte göra! Just nu känner jag inte direkt för att vara med på några fler marknader, åtminstone inte på Gammlia. Det lutar åt att vi försöker oss på Skellefteå istället, kanske är folk mer köpsugna där? Eller så beror våra marknadsmisslyckanden på det Maria sa; att det kanske vilar en förbannelse över oss! Om så är fallet spelar det nog ingen roll i vilken stad vi befinner oss.
/Hanna
Jag ska ge henne den lilla receptsamlingen idag och förhoppningsvis blir den uppskattad och använd. Om inte annat lär hon bli överraskad!
