It takes a fool to remain sane

Bloggen befinner sig i nån slags svårväckt koma. Jag har blivit sjukskriven och håller på att flytta så någon ork eller intresse för att sy och pyssla finns inte. Vad systern har för ursäkt vet jag inte; kanske att hon ska ha kalas och nån illvillig människa till varje pris vill ha en lila tårta...

Att flyttpacka är ett jäkla spektakel. Hundra miljarders gånger har jag tänkt fjutta eld på prylarna, ta katten under armen och helt sonika traska ut genom dörren för att aldrig vända åter. För att inte förlora förståndet (helt) lugnar jag mig själv genom att sjunga hittepå-låtar; allt för att hjärnan inte ska explodera. Och note to self: Skaffa stark och hjälpsam karl med aparmar.

Det är tur att man får fina pauser ibland. Som idag, när jag hängde med min lilla kompis Freja och våran gemensamma vän Kråkan på Bokcaféet (som har börjat med världens bästa soppluncher, gå för allt i världen dit!). Och skönt att få planera lite. När jag fyller trettio ska jag, Anja och Freddan + kid(s) bosätta oss i ett kollektiv ute på landet. Jag ska sträva mot det. Fyra år kvar, många små steg blir till en stor gård.

Fortsatt packning ikväll, hittepå-låtarna kommer eka över Hooden. Min favorit just nu är en omgjord version av Guantanamera. Här är min egenhändigt komponerade text, och jag säger som Christina Aguilera: "If you can relate to this song and know the words, please sing along with me."

(Mel. Guantanamera)

Apa på torget
Det satt en apa på torget
Apa på torget
Det satt en apa på torget

Apa på toan
Det satt en apa på toan
Apa på toan
Det satt en apa på toan

Apa på tåget
Det satt en apa på tåget
Apa på tåget
Det satt en apa på tåget

Osv.

Osv.

Osv.


Det är för övrigt tur att jag är ung på 2000-talet och inte på 50-talet, för då hade jag varit en av de 700 stackarna som blev lobotomerade på Umedalen. Herregud vad lite tålamod man hade med folk då.

/Maria