Vackert virkat

Min fantastiskt konstnärliga och kreativa faster har virkat skitsnygga stolsdynor till sina svarta köksstolar. Jag är sjukt inspirerad och funderar på att INTE vänta tills jag är 35 med att lära mig att virka.


/Maria

och?

Jag älskar att trycka saker. Schabloner, potatistryck, mallar - allt får mig att bli helt uppslukad och jag kan hålla på i timmar.
Igår tryckte jag några grejer till ett kommande projekt och då passade jag på att göra några kort i naturfärgat papper. Stämplarna jag använt är små gummistämplar som finns på leksakaffärer och färgen är svart bläck från pappershandeln.

/Maria

Dagboksprojektet: sneak peak

Hej hopp, vilken rolig idé jag fått.
En dagbok varje vecka, ska alla händelser täcka.
Pyssel och klipp, idéer och tips.
Håll utkik framöver, fantasierna glöder.

/Maria

Fyndiga dagen gav lycka i magen

Idag tog jag och fadern en sväng förbi Myrorna. Han placerade sig i en tillsalusoffa (som för övrigt har tillhört hans päron, världen är liten och märkliga soffor går igen) och blippade på Iphonen medan jag fokuserat letade igenom knapplådan och tygställningarna. Tack vare Iphonens existens behöver jag aldrig stressa numera, det finns alltid nån app som fadern kan fördjupa sig i.

De här fräsiga damerna fick jag för endast fem kronor. Har inte orkat kolla mönstret än så jag vet inte om det är intakt, men det är hur som helst värt det bara för omslagets skull.

Jag fyndade så roliga, fina och billiga knappar att jag blir alldeles glad och pirrig av att tänka på dem (pissig blixtbild dock). Om knappar gingo att injicera vore jag heltidsmissbrukare, ack ljuva tid.

Mitt tredje kap blev det här läckra örngottet för hutlösa tjugo kronor. Borde kosta fem kronor om ni frågar mig. Egentligen bojkottar jag mer eller mindre Myrorna eftersom de blivit så sinnessjukt dyra (kläderna köper man ju i princip till fullpris, och då kan jag inte se nån mening med att handla begagnat) men jag vet att Myrorna i Skellefteå brukar hysa coola örngott och då är det bara att slå till. Jag har redan en plan för örngottet, lev och se.

Vi åkte även förbi en järnhandel där fader hämtade ut helt fel handtag i alldeles för stor pappkartong och där jag plockade på mig massa roliga färgprover. Gratis, fina och användbara till allt tänkbart papperspyssel. (Mitt bästa pysseltips nånsin, jag kan inte förstå att jag släpper ut det gratis så här).

Om jag inte vore kroniskt skittrött skulle jag sy och pyssla en massa och lägga ut här. Jag har idéer för tre livstider, minst. Den som väntar får vänta länge men ej förgäves. Over and out.

/Maria

Plastic fantastic

Jag älskar plastblommor. Inte som substitut för levande växter men som en kitschig inredningsdetalj eller som pysselmaterial. Idag slog jag in en present åt min kusin som fyller år snart, och då fick jag användning av en gammal ljusmanschett. Paketet slogs in i en lila tapet och kortet (en naturfärgad kartongbit från en pappershandel nära dig) dekorerades med rosa tygblommor som jag sydde fast med ett par stygn. Do try this at home! /Maria

Armband

Idag kom brevbäraren med ett armband jag beställt av Kattching-Hanna. Sprittande glatt med våriga crazy-blommor och med en gul knapp som jag blev förälskad i. Fint!
/Maria

Ljuslykta av is, på Ernsts vis

Mina föräldrar har i bästa Ernst-anda tillverkat en utomhusljuslykta av is. Perfekt att ha marschaller i, men päronen använder av någon anledning gravljus till sin lykta ("de brinner ju så länge").

Lyktan görs med hjälp av två hinkar i olika storlekar som sätts i varann.
Fyll på med vatten och dekorera med kvistar, blommor, kottar, granris, äpplen eller nåt annat fint.

Den rosatonade färgen kommer från Fun light-saft...man tager vad man haver! Lyktan är dekorerad med lila hyacinter, och de gröna stjälkarna kommer från en amaryllis. De roströda blommorna är våreld.

Om man är allergisk eller ogillar hyacintdoften så är det här ett perfekt sätt att "göra sig av" med hyacinterna. Man kastar ut dem, fast på ett fint sätt.

/Maria

Blommor i överflöd

För ett tag sedan skrev Kattching om sin längtan till sommaren och blommor på balkongen. Då jag själv är en hängiven odlare av diverse blommor och grönsaker på balkongnivå, känner jag mycket väl igen mig. Visserligen är det ett bra tag kvar till allt detta blommande, men det hindrar inte att man kan sprida sommarkänslor redan nu, så därför kommer här lite bilder från tidigare somrars odlingar på min balkong.

Luktärter tillhör mina favoritblommor och är ett måste på min balkong. Underbar doft och vackra färger i kombination med det fina, slingrande växtsättet. Ljuva och skira, fast ändå starka och tåliga.

/Hanna (som ska ha en alldeles egen trädgård när hon blir stor)

En alldeles lila tårta

Igår gjorde jag, efter Marias önskemål, en lila tårta och så här blev resultatet (men tyvärr gör fotona inte direkt tårtan rättvisa - hjärtana hade nämligen inte alls den här skumma rosa färgen utan var istället starkt lila):

Grädden fick en svagt pastellig ton med hjälp av blåbär, och marsipanen fick sin något onaturliga färg genom en blandning av röd och blå hushållsfärg. Violgodis och strössel bidrog också till dekorationerna. För den som är mer intresserad av innehållet kan jag meddela att fyllningen bestod av tre lager med chokladpudding, grädde respektive lemon curd. Och jag vill dessutom passa på att skryta med att jag gjorde allting själv: bottnar, chokladpudding och lemon curd. (Åh, så duktig jag är.) Gott smakade det också, men ett litet minus var den nedersta bottnen som av någon anledning blev otroligt seg med vissa serveringsproblem som följd.

/Hanna

It takes a fool to remain a fool

Igår höll hjärnan på att explodera i spåren av flyttkaoset. Aplåten kunde inte rädda mig utan det blev en version av La Cucaracha som hindrade hjärnsubstansen från att spridas över bruna multiboxar från Clas Ohlson.

Texten är enkel så fatta min hand och sjung med!

(Mel. La Cucaracha)
Jag går bananas, jag går bananas. Dobidobidodo.
Jag går bananas, jag går bananas. Dobidobidodo.

Upprepa tills förnöjdheten infinner sig. (Vilket den aldrig kommer att göra medan du flyttar).

Idag var jag ett under av effektivitet, antagligen tack vare Anja som ledde mig genom ett fantastiskt yogapass i mitt lila kök på förmiddagen. Jag fick all anledning att glatt nynna på en kampsång. Vi kan kalla den effektivitetsvisan.

Effektivitetsvisan
(Mel. valfri!)
Sätt dig aldrig ner!
Sätt dig aldrig ner!
Vad som än händer, vad som än sker,
sätt dig aldrig ner!

/Maria

It takes a fool to remain sane

Bloggen befinner sig i nån slags svårväckt koma. Jag har blivit sjukskriven och håller på att flytta så någon ork eller intresse för att sy och pyssla finns inte. Vad systern har för ursäkt vet jag inte; kanske att hon ska ha kalas och nån illvillig människa till varje pris vill ha en lila tårta...

Att flyttpacka är ett jäkla spektakel. Hundra miljarders gånger har jag tänkt fjutta eld på prylarna, ta katten under armen och helt sonika traska ut genom dörren för att aldrig vända åter. För att inte förlora förståndet (helt) lugnar jag mig själv genom att sjunga hittepå-låtar; allt för att hjärnan inte ska explodera. Och note to self: Skaffa stark och hjälpsam karl med aparmar.

Det är tur att man får fina pauser ibland. Som idag, när jag hängde med min lilla kompis Freja och våran gemensamma vän Kråkan på Bokcaféet (som har börjat med världens bästa soppluncher, gå för allt i världen dit!). Och skönt att få planera lite. När jag fyller trettio ska jag, Anja och Freddan + kid(s) bosätta oss i ett kollektiv ute på landet. Jag ska sträva mot det. Fyra år kvar, många små steg blir till en stor gård.

Fortsatt packning ikväll, hittepå-låtarna kommer eka över Hooden. Min favorit just nu är en omgjord version av Guantanamera. Här är min egenhändigt komponerade text, och jag säger som Christina Aguilera: "If you can relate to this song and know the words, please sing along with me."

(Mel. Guantanamera)

Apa på torget
Det satt en apa på torget
Apa på torget
Det satt en apa på torget

Apa på toan
Det satt en apa på toan
Apa på toan
Det satt en apa på toan

Apa på tåget
Det satt en apa på tåget
Apa på tåget
Det satt en apa på tåget

Osv.

Osv.

Osv.


Det är för övrigt tur att jag är ung på 2000-talet och inte på 50-talet, för då hade jag varit en av de 700 stackarna som blev lobotomerade på Umedalen. Herregud vad lite tålamod man hade med folk då.

/Maria