fredag 16 oktober 2009

Maria om Hanna

Eftersom vi inte skrivit så mycket om oss själva tänkte jag presentera fröken Storasyster lite närmre. Hon är lika propert välklädd som en hemmafru från femtiotalet och har världens finaste klänningar och en byrå översållad med smycken som liknar juveler.

På golvet har hon korgar med garner och de senaste stickprojekten och precis som jag "jobbar hon mycket med högar"; dvs lägger saker i stora drivor som ligger lite varstans i lägenheten. Hanna är vansinnigt noggrann när hon syr saker och har tålamod som en ardennerhäst (det är därför hon broderar och inte jag). Hon är världsbra på att måla stora tavlor och göra färgstarka akvareller och när man fyller år får man finfina hemmagjorda halsdukar, benvärmare (jag har röda, cerise och turkosa) och sjalar (apropå det sistnämnda så önskar jag mig en stor fluffig, luftigt stickad turkos sjal!).

Ibland kan man få söta mess där det står "Vill du komma hit och fika på söndag? Jag har ett nytt recept jag vill prova!". Och det är klart man säger ja för annars går man miste om världens godaste prinsesstårta eller saftiga muffins med fin glasyr eller någon annan smaskig skapelse. Och när man går därifrån är man aldrig tomhänt utan bär på en påse med mat eller fika.
Det är lyx, det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar