lördag 10 april 2010

Konsten att slutföra det man påbörjat

För evigheters evigheter sedan bestämde jag mig för att sy ett stickfodral så att alla stickor skulle vara samlade på ett och samma ställe. Jag hittade en beskrivning på ett fodral som verkade vara snabbsytt i den här boken, och visst, i teorin är det säkert gjort på några timmar. Men i praktiken? Ett halvår, kanske? Först klippte jag till de olika delarna, sedan fick de ligga och "mogna" i ett par månader. Därefter sydde jag delvis ihop fodralet vilket följdes av ännu en viloperiod. Till slut tog jag mig samman och gjorde klart resten. Det vill säga allt utom att sy fast bandet som det hela knyts ihop med. Så istället för att komma till användning fick fodralet ligga och samla damm i ytterligare några månader, fram till igår när jag helt plötsligt fick ett ryck och sydde fast det där bandet. Vilket tog ungefär 15 minuter (och då sydde jag dessutom fast en knapp som dekoration). Inget jätteprojekt med andra ord.

Vad säger då detta om mig? Att jag har mina slöa stunder men även periodvisa utbrott av ivrig effektivitet. Önskar bara att det senare kunde infalla lite oftare så att resten av mina ofärdiga projekt blir klara någon gång.


/Långsamma Hanna

4 kommentarer:

  1. men väldans snyggt blev det iaf... kan man fixa fler fack om man köper fler stickor??

    SvaraRadera
  2. Tack! Det är möjligt att det går men jag tror det är smartast att ta till lite i överkant redan när man syr fodralet; alltså att sy fler fack än vad man har stickor. Vet inte om det syns så bra på bilden men jag har kvar tio "tomma" fack till framtida stickor.

    /Hanna

    SvaraRadera
  3. Ett sådant fint skulle jag också behöva sy!

    Vet inte om det var du eller syster (jo kanske Maria) som lämnade glad kommentar idag, tack för den. Och ja, jag ÄR både Pippi OCH tant i en och samma person =)

    SvaraRadera