onsdag 29 september 2010

Kedjereaktion



Så många snygga kedjehalsband det cirkulerar i modetidningarna just nu! Och så billigt (gratis) det blir att göra ett själv av material som redan finns hemma. Axelremmen är från en väska och kedjorna har suttit på en väska (den grövre) eller hängt i garderoben (den tunnare). Älskar att fynda!

Hej!
Maria

Här kommer räven

Mina inlägg i bloggosfären blir allt mer sporadiska. Den största anledningen till det är att jag börjat göra praktik på ett alldeles speciellt litet café. Min tillvaro är som en film, en blandning av Amelie från Montmartre och Chocolat. Minus Johnny Depp förstås, men jag är vid gott mod.

Pysselverkstan ekar dock inte lika tomt som min del av bloggarkivet. Jag sydde en ny gardin för ett tag sen, av ett fräsigt tyg som alltid lika duktiga Lotta Kühlhorn designat för IKEA.


Passar fint till mina andra rosalila prylar. Fast jag kan inte låta bli att undra; har räven tänkt äta upp kaninisarna eller?


Puss!
Maria

onsdag 22 september 2010

måndag 20 september 2010

Håll inte käften

Jag har tidigare påpekat att den här bloggen i första hand är en pyssel- och inspirationsblogg, men med jämna mellanrum finns det fog för politiskt och ideologiskt snack. Som nu till exempel, när ett rasistiskt parti fått plats i riksdagen. Vem fan har röstat på dem? Tittar på statistiken över Skellefteå med omnejd. Valdeltagandet är högt här; 84,5 %. Det gör mig stolt. Det som däremot gör mig riktigt förbannad är att 1365 stycken av dessa personer har valt att rösta på rasisterna. Vi har demokrati i Sverige, men varför i hela friden använder folk sin demokratiska rätt till att rösta på ett ickedemokratiskt parti? Jag kan inte heller sluta tänka på vilka det är som har röstat. I ett sånt här litet samhälle är det ofrånkomligt att inte känna till någon av dessa personer. I Skelleftehamn är det till exempel 77 personer (om statistiken stämmer och jag har räknat rätt) som har röstat på rasistpartiet. Hur många av dessa är jag bekant med?

Rasisterna har jobbat hårt, och vi andra har inte gjort tillräckligt mycket. Det är dags att ändra på det. Inga rasister i riksdagen!

/Maria

måndag 13 september 2010

Med ramen i fokus

De pråliga ramarna som fick sig en ommålning blev ett ögongodis som heter duga. Så här ser de ut mitt i användningen.

Den tredje ramen har inget motiv än så länge men jag funderar på att göra ett collage.
/Maria

Höstpromenad

I lördags var det perfekt promenadväder; soligt, vindstilla och ganska varmt. Visserligen promenerar jag året runt i de flesta väder, men det är ändå skönt att slippa frysa medan man kämpar sig fram i motvind - det senare är annars vanligt förekommande här i Umeå. Dessutom börjar de fina höstiga färgerna komma fram mer och mer. Vackert!


/Hanna

söndag 12 september 2010

Godaste smoothien!



Mixa en banan med svarta vinbär (färska eller frysta spelar ingen roll). Tillsätt en skvätt yoghurt och en matsked krossade linfrön och mixa ihop allt. Vips, har du en jättesmaskig frukost eller mellanmål (eller som i mitt fall; kvällsfika)!

/Maria
PS. Kan inte komma ifrån känslan av att jag redan publicerat detta inlägg. Tantminnet alltså. Tror dock att jag bara tänkt tanken att publicera men aldrig kommit till skott.

onsdag 8 september 2010

Back to basics

Så slår det mig plötsligt att jag inte minns varför jag började sälja saker. För det rotade sig inte hos mig, det rotade sig i min omgivning som projicerade det på mig. Inget ont i det, tvärtom! Men det är så lätt att tappa bort sig själv och glömma varför man gör det man gör. Inte göra det för görandets skull, som det lätt blir.

Alla välmenande ord; "Maria du borde ju sälja dina saker, du är ju jätteduktig!", sagda av människor som själva aldrig köpt något av mig. Sluta lyssna på rösterna, de vill väl men de leder fel. Kanske dags att gå back to basics, tillbaka till där det började och tillbaks till den där känslan av berusning som jag får när jag skapar. Låta den leda, och leda rätt. Varthän det bär av vet jag inte, men det är dags att lyssna inåt och inte på de människor som menar att jag borde lägga av helt eller de som hävdar att allt jag gör är säljbart. För båda har fel.

För min del blir det nog att återgå till konsten, det är där allt kommer ifrån. Kanske mer att inspirera andra istället för att kränga saker. Vi lever och vi ser.

/Maria

En liten receptsamling

Igår på jobbet pratade jag och en kollega om bakning. Hon är glutenallergiker och när jag sa att jag sett flera exempel på chokladkakor utan mjöl i mina kok- och bakböcker, blev hon intresserad och ville gärna ha recepten. Väl hemma kom min superengagerade bibliotekariesida och mina fenomenala informationssökningstalanger fram, och jag började raskt bläddra igenom ett antal av mina böcker på jakt efter smarriga glutenfria recept. Utan större ansträngning (det är ju kakor det handlar om!) hittade jag tretton stycken, både med och utan choklad. Men efter att ha kopierat dem tyckte jag att det såg ytterst tråkigt och oinspirerat ut så då bestämde jag mig för att klippa och klistra lite. Alltså, jag kan verkligen inte motstå ett tillfälle att pyssla! Så här blev det:

Jag ska ge henne den lilla receptsamlingen idag och förhoppningsvis blir den uppskattad och använd. Om inte annat lär hon bli överraskad!

/Hanna

måndag 6 september 2010

Höstmarknaden i ord

En besvikelse. Så kan den bäst beskrivas för min del. Och då menar jag inte enbart på grund av att jag var trött, hängig, utan energi och långt ifrån frisk, och egentligen borde ha varit hemma och kurerat min förkylning samt vilat mina trötta ben och onda fötter. Nej, det handlar istället om att jag fick åka hem med precis varenda sak som jag tog dit. Nu hade jag verkligen inte förväntat mig att allt skulle gå åt som smör i solsken, men jag hade åtminstone hoppats på ett lite större intresse för mina skapelser. Den enda som lyckades sälja något överhuvudtaget var Maria, vars fina knappringar lockade ett antal köpare - femtio kronor tycks för övrigt vara den magiska gränsen. Elisabets vantar väckte visserligen en hel del uppmärksamhet (och en sur kommentar: "så dyrt.." - gå hem och sticka egna vantar istället då!) men sålde inte alls.

Det är svårt att inte bli deppig och ledsen när jag tänker på all tid, pengar, arbete och engagemang som jag lagt ner på förberedelserna. Jag menar, för att hinna göra klart allt satt jag uppe halva natten mot söndagen för att sy igen nåldynorna och bottnarna på lapptäcksväskornas foder. För hand! Uppenbarligen kunde jag ha skitit i det.

Jag förstår att alla människor inte har råd (jag har själv knappt några pengar och såg fina saker på marknaden som jag skulle ha köpt om jag haft några); man kanske inte har något behov av det vi sålde och då är det självfallet onödigt att köpa något; det kanske inte passar ens stil och personlighet. Helt okej. Alla kan inte gilla eller vilja ha allt. Men allvarligt, jag tror inte att dessa anledningar är hela förklaringen. Istället gissar jag att den berömda snålheten har ett finger med i spelet. Nu generaliserar jag kanske men folk i allmänhet tycks sällan vara beredda att betala. Helst ska saker och ting vara billiga. Gärna gratis.

Jag är i alla fall stolt över det jag har gjort - mina nåldynor och lapptäcksväskor blev riktigt fina och jag är väldigt nöjd med de olika färg- och mönsterkombinationerna. Aldrig i livet att jag hade satt lägre priser, de är välgjorda och har tagit mycket tid att göra. (Även nåldynorna, det är faktiskt så att bara för att något är storleksmässigt litet innebär det inte att det per automatik har tagit kort tid och varit enkelt att göra.) I min värld är låga priser i ett sådant här sammanhang detsamma som att man undervärderar sitt arbete, och det tänker jag verkligen inte göra! Just nu känner jag inte direkt för att vara med på några fler marknader, åtminstone inte på Gammlia. Det lutar åt att vi försöker oss på Skellefteå istället, kanske är folk mer köpsugna där? Eller så beror våra marknadsmisslyckanden på det Maria sa; att det kanske vilar en förbannelse över oss! Om så är fallet spelar det nog ingen roll i vilken stad vi befinner oss.

/Hanna

Höstmarknaden i bilder


/Hanna